ordhets

ögat är en ganska bra uppfinning. det möjliggör mycket. läsning, till exempel. som så många andra funktioner i kroppen är det en ganska komplicerad uppfinning. man frestas att säga genomtänkt. men det har ju mest varit tur. och lite evolution.

det urskiljer ljus. vissa delar är bra på att urskilja färger. som är varianter av ljus. de kallas tappar. också finns det stavar. de är mycket känsliga. så att vi kan urskilja något i mörker. ni kommer kanske ihåg. det tjatades om det i skolan.

men ögat ser inte lika bra överallt. det ser bara riktigt skarp på en liten punkt. för att vi ska få skärpa i en större del av synfältet rör sig ögat. hela tiden. så bilden i ditt huvud är ett lapptäcke av tusentals ögonblicksbilder. var och en väldigt skarpa. men bara på en mycket litet område.

findus har gjort mat igen. en rätt utan tillsatser. och det vill de kommunicera. förstås.  rätten är indisk. och eftersom findus har lagat den, slipper du. tre saker som ska kommuniceras. viktigast är det att rätten saknar onödiga tillsatser. att den är färdiglagad och eventuellt har en anstrykning av indisk smak är redan känt.

så någon kommer på att man kan koppla samman färdiglagat med naturligt. utan förberedelser med utan onödiga tillsatser. utan förberedelser är känt. nu ska det vidgas till utan onödiga tillsatser. så man skriver utan förberedelser onödiga tillsatser. det är inte så kul. och inte överdrivet smart. men lite smågulligt. se bilden längre ned.

förutom ögat är det mänskliga medvetandet en fin apparat. vi är duktiga på att koppla samman saker. vi skapar scheman. strukturerar att ordna upplevelser och tankar efter. ju fler kopplingar desto större chans att vi kommer ihåg. top-of-the-mind-närvaro. så att vi plockar varan först från hyllan. eller frysdisken.

men man kan inte bara fylla på med kopplingar. de måste vara meningsfulla. och relevanta. och gärna underhållande. eller i alla fall nå oss på mer än ett informationsplan. beröra, helt enkelt. ju fler sinnen som är aktiva, desto fler kopplingar. och ju starkare de berörs, desto tydligare blir kopplingen. och ju mer behaglig kopplingen är (får oss att skratta, le, känna oss smarta, sedda osv), desto

vad var det nu? jo, findus. väldigt många av de ögonblicksbilder ögat fångar av findus-annonsen kommer att ha texten onödiga tillsatser utanför fokus. det finns många sätt att skapa kopplingar på. innehåll eller mening är ett sätt. doft eller påminnelser om doft ett annat. logotyper är ett sätt. ett annat sätt är färg. så den röda färgen i “onödiga tillsatser” kopplas samman med findusloggan och den vänstra sidan av kartongen. ingen fara på taket. om det inte vore för att vi har så bra minne.  för inte behöver du väl kunna läsa texten findus i loggan för att känna igen att det är en finduslogga?

onödiga tillsatser drar till sig blicken eftersom det är i en avvikande färg från resten av texten. så det första vi gör att är att registrera betydelsen (onödiga tillsatser). sen ser vi att det är findus. sen börjar vi läsa texten. problemet är bara att då har vi redan gjort en koppling mellan onödiga tillsatser, logotypen och förpackningen (den del där logotypen sitter).

textens innehåll är tunt. minst sagt. så den rycker vi på axlarna åt. och gör ingen som helst koppling. oberörda går vi vidare i livet. med en vag känsla av att findus har onödiga tillsatser i sin färdiglagade mat.

tough luck, findus.

Filed under: idé, integrerad, koncept, reklam