Utbildningen i interaktiv kommunikation på Berghs har varit en omtumlande resa, med otroligt mycket matnyttig konceptutveckling men ganska lite praktisk kunskap om hur vi konkret ska gå till väga för att till exempel sökmotoroptimera. Vi har förstått hur otroligt viktigt det är att vara synlig på Google. Vi har lärt oss att skapa innehåll i kommunikation. Innehåll som lockar läsare, som får folk att sprida till sina vänner. Innehåll som får folk att skratta. Som får folk att gråta. Som berör. För all bra kommunikation måste handla om att beröra. Som någon sade: om du kommunicerar rationella skäl får du folk att handla, men om du kommunicerar emotionella skäl får du folk att agera. Vet du vem som sade det? Skriv i så fall en kommentar om det! Informera mig, för jag har glömt vem det var som sade det. Därför skriver jag den här bloggposten, för att få reda på vem det var som yttrade de intelligenta och bevingade orden om rationella kontra emotionella skäl för att skapa god kommunikation. Som Einstein sade, för att citera en annan känd tänkare: om jag hade en timme på mig att lösa ett problem som skulle leda till jordens undergång, skulle jag ägna 55 minuter till att förstå problemet. Visst är det vackert? Den här kommentaren från Kim om föreläsningen om spam som vi har för tillfället är strålande, eftersom den får mig att citera en massa kloka människor.

Kommunikation som inte berör är bara information. Glöm inte det. Och information utan rörelse är data. Och vad ska vi med det till? Kan vi förstå vad vi ska ha det till? Ska reklam ha en bildande uppgift? Vilket ansvar har vi som skapar säljande kommunikation? Diskussionen dyker ofta upp i sociala sammanhang. Jag kommer att tänka på att en fransk reklamare som skrev en bok om sin karriär och kallade boken: Säg inte till min mor att jag arbetar med reklam, jag har sagt att jag jobbar som pianist på en bordell. Var det så den hette? Om inte kan du ju rätta mig, här i kommentaren. Eller skriv in en kommentar om det på Berghs Wikipediasida, där du kan läsa intressant information om Berghs. Se bara till att det är en emotionell reaktion!

(en kille kommenterade på Kims inlägg och Kim kallade honom Douchebag…)

hilanders sökte copy och ad för ett par månader sedan. fint och kul. mina kommentarer i rött.

hello world.

jag börjar om. en bekännelse. jag hänger  på berghs school of communication. som student på interactive communication.

ingen vet vad vi gör där. ingen alls. men. vi sitter i ring och sjunger schamaninspirerade sånger, dricker jakmjölkste och vaggar i takt med vågorna i kokainet på spegeln. typ. lite då och då tittar vi in på vårt gemensamma twitterkonto. förhoppningsvis kommer guru shawaddarsat i varanasi välsigna kontot. då får vi kanske lite folk som följer oss.

i eftermiddag ska nome (juridiskt känd som anders norman) slakta klassens försök att försköna världen i kursen interactive design. alla kallar kursen så. som porträtt-tecknare i paris tänkte jag. vi ska lära oss skissa ansikten i paint. assoft. trodde jag. första lektionen började med att nome (juridiskt känd som anders norman) deklarerade att han vill få oss att gråta. inte paint. photoshop. så 90-tal. på schemat står det tydligen art direction digital medias.

allt är på engelska. men jag tänker fortfarande på svenska. så det så.

Den efterlängtade bilden

grey har gjort en annons för boken fred!. (i fredags morse hade jag nöjet att studera annonsen på plats. i lejonhålan. i receptionen på grey. ganska länge.) det är en enkel annons. en bild på boken. rubriken “alla som läser den här boken kommer att dö”. och sen lite mindre, lite längre ned “men om fler läser den kommer färre av dem dö av våld”. (rätta mig gärna på citaten, allt är fritt ur minnet.)

vi vet att vi kommer att dö. de flesta av oss förskjuter tanken. men det är inget vi tvivlar på. vi är också överösta av varningstexter på cigarettpaket, vägskyltar, tågstationer och allsköns platser. du kommer att dö. om du gör så här. det fattar jag väl. tänker man och promenerar vidare. klart jag dör om jag slickar på en strömförande tråd som ligger nedfallen över ett spår. om inte av strömmen så av tåget som inte har någon ström för att slå på bromsarna. kalas.

grey skriver att vi kommer att dö. det vet jag om. grey skriver att vi kommer att dö om vi läser en bok. nej, det gör de inte. men det är så vi läser rubriken. “alla som läser den här boken kommer att dö”. det är ett statistiskt samband. ingen kausalitet. inget orsakssamband. lite på samma sätt som alla välgörande yoghurtar får kränga sitt budskap. “den här runda bakterien är bra för magen. vår yoghurt innehåller mycket av den här runda bakterien” men absolut inte “vår yoghurt är bra för magen”. men strunta i yoghurt nu. försök koncentrera dig.

läsandet (eller tittandet) stimuleras av att vår kunskap inte visar sig vara tillräcklig för att förstå vad vi läser. ett gap skapas. och det måste vi fylla. men vi måste förstå att vi kan förstå. annars läser vi inte vidare. recept: presentera något som inte är färdigt. inte heller alldeles uppenbart. men som går att lösa. som går att förstå med en liten ansträngning.

om du har läst så här långt vill du ha något konkret. annars tycker du att jag är en idiot. tyck det då. varsågod. att skapa gap är inte det samma som att skapa reklam som fungerar. den måste fortfarande vara relevant. affärsnära. då kommer vi in på vilken föreställning som rubbas. hur vi kittlar läsaren. och vilket mönster vi stör. men det pratar vi om imorgon. eller i alla fall snart.

det urskiljer ljus. vissa delar är bra på att urskilja färger. som är varianter av ljus. de kallas tappar. också finns det stavar. de är mycket känsliga. så att vi kan urskilja något i mörker. ni kommer kanske ihåg. det tjatades om det i skolan.

men ögat ser inte lika bra överallt. det ser bara riktigt skarp på en liten punkt. för att vi ska få skärpa i en större del av synfältet rör sig ögat. hela tiden. så bilden i ditt huvud är ett lapptäcke av tusentals ögonblicksbilder. var och en väldigt skarpa. men bara på en mycket litet område.

findus har gjort mat igen. en rätt utan tillsatser. och det vill de kommunicera. förstås.  rätten är indisk. och eftersom findus har lagat den, slipper du. tre saker som ska kommuniceras. viktigast är det att rätten saknar onödiga tillsatser. att den är färdiglagad och eventuellt har en anstrykning av indisk smak är redan känt.

så någon kommer på att man kan koppla samman färdiglagat med naturligt. utan förberedelser med utan onödiga tillsatser. utan förberedelser är känt. nu ska det vidgas till utan onödiga tillsatser. så man skriver utan förberedelser onödiga tillsatser. det är inte så kul. och inte överdrivet smart. men lite smågulligt. se bilden längre ned.

förutom ögat är det mänskliga medvetandet en fin apparat. vi är duktiga på att koppla samman saker. vi skapar scheman. strukturerar att ordna upplevelser och tankar efter. ju fler kopplingar desto större chans att vi kommer ihåg. top-of-the-mind-närvaro. så att vi plockar varan först från hyllan. eller frysdisken.

men man kan inte bara fylla på med kopplingar. de måste vara meningsfulla. och relevanta. och gärna underhållande. eller i alla fall nå oss på mer än ett informationsplan. beröra, helt enkelt. ju fler sinnen som är aktiva, desto fler kopplingar. och ju starkare de berörs, desto tydligare blir kopplingen. och ju mer behaglig kopplingen är (får oss att skratta, le, känna oss smarta, sedda osv), desto

vad var det nu? jo, findus. väldigt många av de ögonblicksbilder ögat fångar av findus-annonsen kommer att ha texten onödiga tillsatser utanför fokus. det finns många sätt att skapa kopplingar på. innehåll eller mening är ett sätt. doft eller påminnelser om doft ett annat. logotyper är ett sätt. ett annat sätt är färg. så den röda färgen i “onödiga tillsatser” kopplas samman med findusloggan och den vänstra sidan av kartongen. ingen fara på taket. om det inte vore för att vi har så bra minne.  för inte behöver du väl kunna läsa texten findus i loggan för att känna igen att det är en finduslogga?

onödiga tillsatser drar till sig blicken eftersom det är i en avvikande färg från resten av texten. så det första vi gör att är att registrera betydelsen (onödiga tillsatser). sen ser vi att det är findus. sen börjar vi läsa texten. problemet är bara att då har vi redan gjort en koppling mellan onödiga tillsatser, logotypen och förpackningen (den del där logotypen sitter).

textens innehåll är tunt. minst sagt. så den rycker vi på axlarna åt. och gör ingen som helst koppling. oberörda går vi vidare i livet. med en vag känsla av att findus har onödiga tillsatser i sin färdiglagade mat.

tough luck, findus.

eftersom jag tycker att min blogg är fin, är jag benägen att hålla med. även om det kanske är något man skriver till halva sverige.

god kontakt med konsumenten är ett honnörsord för saltå kvarn. man har en blogg. man vågar säga vad man tycker (man är i alla fall inte rädd för att uttrycka obekväma åsikter). lite gnäll, lite hyllningar. funderingar och diskussioner.

i slutändan handlar det om respekt för konsumenten. hon har inte alltid rätt. långt ifrån alltid, faktiskt. men hon har ett perspektiv som du inte har. och det är värdefullt. hennes erfarenhet går att ta till vara på. fri från smutsen den drar till sig i en fokusgrupp. äkta och ren, direkt från verkligheten. inga “men tänk om det här hände, hur skulle ni reagera då?”. ingen som tryckte på rec i samma ögonblick som fokuspersonen uttrycker sig. du har fri tillgång till genuina åsikter.

kundens åsikt är en del av varumärket. en ganska stor del. det är många som tjatar om att man inte längre äger sitt varumärke. det har man naturligtvis aldrig gjort. nu kan skitsnack färdas jorden över snabbare än du hinner upplysa din granne på kundtjänsten om hur obegåvad din kund var. innan du har lagt på luren har kunden bloggat och twittrat och facebookat och smsat till vem som helst i världen (eller ännu värre – till de som litar på henne). det är skillnaden mellan då och nu.

kundens åsikt är en del av varumärket. så ta diskussionen med kunden så tidigt som möjligt. visa att du lyssnar på kunden. lyssna på kunden. för ut åsikterna i organisationen. visa att du för ut åsikten i organisationen. vem vet – ibland kan kunden till och med ha rätt i sin åsikt. gör kundvården publik. det tvingar organisationen att respektera kunden. dessutom är det ekonomiskt. samtalet är öppet för alla (kunder, leverantörer och personal) att ta del av och i. och tro mig. om du gör det bra och blir omtyckt, kommer många följa hur stolt du är över dina kunder och över din personal.

i slutändan handlar det om att vara en person. det betyder inte att man måste vara en person. men man har mycket att vinna på att ha personliga drag. så att vi kan relatera till dig. först då kan vi bedöma relevansen i vad du försöker säga. först då kan det vara värt att lyssna. det skiljer sig inte allt för mycket från bra reklam igår eller i förrgår. men hur jag bedömer relevans skiljer sig radikalt.

på nätet är det svårt att få kontakt om man inte uppfattas som en person. i en tidning eller på en tavla på stan eller i en reklamfilm på tv är vi vana mottagare av budskap alldeles uppenbart riktade till många fler än oss själva. jaha, reklam för blöjor. det var ganska länge sedan jag använde en, så jag bryr mig inte riktigt. men snart börjar programmet jag vill se. reklam för kellogs. små ätbara wettexdukar, kunde inte känna mig mindre berörd. snart, snart börjar den tecknade ungerska filmen jag vill se. en reklamfilm till. reklam för amf pension. ok, lite ångest. men den går över efterhand som jag blir äldre. nu blir det tecknat.

på nätet är det svårt att tvinga mig att läsa eller titta eller lyssna till något. om ni trodde att jag var snabb med fjärrkontrollen till dumburken, skulle ni se hur snabbt det går att döda ett pop-up-fönster.

det här inlägget handlar om två saker. 1) ta chansen att finnas nära din kund. deras åsikter är värdefulla och de snackar mycket mer än du tror. du kan lika gärna snacka med dem då och då, istället för att de bara ska snacka om dig. 2) masskommunikation fungerar inte kasst på nätet – men det fungerar inte som på din tv eller i din tv. mer om det en annan gång. så att du har något att komma tillbaka för…

nytt i världen? vi kan vi oss stolta över våra kunder och medarbetare utan att betala alltför mycket för medieutrymmet (hör med honesty – de hjälper er att bli sedda, hörda och uppmärksammade). å ena sidan ökar våra möjligheter att ta till vara på kundkontakter på ett konstruktivt sätt. å andra sidan gör transparensen oss mer känsliga för misstag. den ökade känsligheten bör inte spela någon roll för dig. för du bryr dig väl redan om din kund?